Innovation på fjället

En vanlig syn i sommarfjällen. Liften upp med cykeln och snabb nedfart ner. Verkar urkul!

Jag är i Hovden, i Telemarkregionen i Norge. Ska tala på konferensen "Innovativ fjellturism" imorgon bitti. Ute har den första snön fallit och det är minusgrader. Vackert!

På förmiddagen idag talade Åres näringslivschef Janne Andersson om den stora omvandlingen av Åre och deras vision för 2020. En del av framtidsstrategin har varit att utveckla Åre som sommardestination. Vet ni vad gästerna mest önskade sig:

1. Bad

2. Bad

3. Bowling

Genom bygget av Holiday Club 2004 kan Åre numera erbjuda både äventyrsbad och discobowling. Och turisterna har strömmat till. "Reality is broken" -teorin, dvs att kunder vill ha upplevelser med spel- eller lekmoment stämmer. Att bara gå ut på fjället är för svårt och oöverblickbart för moderna turister.

Men, sa Janne, en viktig ingrediens är "inaktivitet", att erbjuda gästerna ett avbrott från lek, bad och ävenyr. Men i dagens upplevelseekononomi är även stillheten regisserad och organiserad, ofta i form av spa eller yoga.

Innocent skapar värme i allt de gör

Jag gillar som bekant ALLT som Innocent Drinks gör. De har en konkurrensutsatt produkt, smoothies, som de gör mycket, mycket mer av.

Just nu startar de sin stora kampanj “The big knit”. Det är ett av alla deras välgörenhetsprojekt där de skänker pengar till vinterkläder till pensionärer. För att synliggöra kampanjen har de en sticktävling där kunderna får skicka in hemstickade små mössor till juiceflaskorna (!). Och det gör tusentals människor… Snacka om lojala och engagerade kunder.

Kolla in deras Hatometer om ni undrar hur det går med mösstickandet (464,877 so far)
De tackar bl a brevbäraren i sin blog för allt hans extra arbete med att bära postsäck efter postsäck med små juicemössor.

Finast är den här filmen när två engelska damer lär en av Innocents medarbetare att sticka. Gjord med värme och respekt.

Hyllning till Chanelväskan - en sorts skitkaffe

Att erbjuda skitkaffe (läs produkt med wow-känsla) i modebranschen är tufft. Alla visningar är mer och mer extravaganta och påkostade. De mesta är gjort: visningar i fängelsemiljö, bondage, naket etc Butikerna ser ut som lyxiga fantasimiljöer.

Så vad ska Lagerfeld ställa till med när Chanelväskan fyller 55 år? Hyra in sig med en utställning på Moma eller Guggenheim? Göra nåt i Chanelbutikerna? Nej, han låter en av världens hetaste arkitekter, Zaha Hadid, skapa en temporär utställningsyta på 700 m2 som turnerar världen runt i 55 containrar. Just nu står den på Rumsey Playfield i Central Park efter att ha varit i Tokyo. Inne i lokalen visas olika nyproducerade konstverk på Chanelväske-tema. Inget är till salu. Jag ska gå dit nästa lördag (1 nov) när jag är i New York. Mer rapporter kommer!

Coolt. Verkar vara solklar skitkaffe-nivå på upplevelsen.

Riktigt bra film

EepyBird's Sticky Note experiment from Eepybird on Vimeo

Nu börjar det dyka upp filmer som bara är gjorda för webben med hög kvalitet. Teamet bakom den första filmen med Coca-Cola + mentos ligger bakom den här vackra och härliga filmen. Sponsras av kontorsleverantören OfficeMax. 280,951 st post-it-lappar gick åt!

Ett fint sätt att kommunicera med känslor. Jag tror inte kunderna säger "reklam, nej tack!" när de ser filmen!

Kunderna vill ha skitkaffe!

Idag när jag höll föredrag för turistbranschen använde jag Kopi Luwak-kaffe som exempel. Det är världens dyraste kaffe, produceras av de kaffebönor som sibetkatten i Indonesien ätit och sedan bajsat ut. Eftersom kaffebönorna gått igenom sibetkattens matsmältningssystem får det en speciell smak. Kaffet är hett eftertraktat och kan bl a köpas på vissa kaféer i London för ca 600 kr koppen (då pratar vi enkel espresso size).

(De som letar efter välbehållen sibetkattsavföring där ute i djungeln har onekligen ett speciellt jobb).

Vad ville jag säga till turistfolket med detta exempel? Jo att idag finns det inte plats för ordinära produkter. Från att ha serverat en slät kopp fika för 15 kr har alla caféer uppgraderat sig Café au Lait, sen till hela utbudet av italienska varianter. Nu frågar kunderna efter olika bönsorter och ursprungsbeteckning. Stora cafékedjor investerar i egna plantager som de odlar alla sina specialsorter.

Dra parallell till fjällsemester. Att ha stuguthyrning och en dags kvällsskidåkning = slät kopp fika. Skotersafari, spa med heta samiska stenar = macchiato. Men det finns idag 300 olika små orter och hotell i Sverige som erbjuder det. Hur ska de kunna locka turister från Japan, Sydkorea och Ryssland?

Det här är en efterlysning på fler exempel av Skitkaffe-karaktär, dvs produkter som går att bygga en story kring, som är ovanliga, gärna dyra, kräver nytänkande och som sticker ut! Skitkaffeexemplet funkar inte bara i turistbranschen utan i alla branscher där en unik upplevelse är nödvändig.

Vad har ni för skitkaffe-exempel?