Underbara grupper på Flickr

Jag skulle kunna ägna hela hösten åt att skriva om allt underbart man kan roa sig med på Flickr. Hoppas ni inte tröttnar! En fiffig funktion är att man lätt kan skapa grupper. Det kan man ju på de flesta sajter, men grupperna på Flickr är mer dynamiska och aktiva.

Ta Facebook som jämförelse. Vi har väl alla gått med i gruppen för Rosa Bandet-gruppen, vi som gick på seglarlägret -77 eller gruppen för alla oss som stödjer Britney i sin kamp för upprättelse. Men egentligen gör man aldrig nåt mer än bara joinar gruppen. Hur många kommentarer, tips eller bilder har du tillfört till de här grupperna?

En av de omåttligt populära Blythe-dockorna, här i handgjorda kläder.

På Flickr går man med i en grupp i första hand med sina bilder, inte som person. Grupperna kan vara stängda eller öppna, beroende på vad syftet är. Det finns grupper för dem som samlar på Blythe-dockor (som de också fotograferar) (1,600 st grupper närmare bestämt), gillar att laga Thai mat (84 grupper, 8000 bilder) eller som föreställer Paris by night (18 medlemmar). En aktiv gruppmedlem postar nya bilder och kommenterar friskt andras bilder. Kommentarsflödena blir i vissa fall till små följetonger.

En fantastisk grupp som skapats på Flickr, men som blivit något av en rörelse är The Sisterhood of Travelling socks (SOTTS) . På våren 2007 tog en kille från Colorado ett foto på sig själv med ett par långa randiga strumpor på. Han lade ut bilden på Flickr och la till en kommentar om att det var sista gången han skulle ha de där bisarra strumporna på sig. Det blev startskottet för SOTTS, en grupp människor som skickar runt de långa randiga strumporna till folk över hela världen, som i sin tur tar bilder på sig själva och lägger ut på Flickr. Ofta tillsammans med en LÅNG essä, inklusive massor av länkar och referenser.

Varje bild får massor av kommentarer. Ett par ben i randiga strumpor i förgrunden och Hollywood-skylten i bakgrunden ger till exempel 75 kommentarer. De flesta skriver sånt som "Way to work it out Sister!" eller "Your story-telling skills and links are fabulous!!". Andra skriver "You really managed to capture the feeling of the excitement, fun and plain silliness the socks inspire in us!".

Lite nördig info: Många avslutar sina historier eller kommentarer med LLTS!! Det är en term som brukar användas av dem som ingår i samma spel-lag på nätet (guild) och står för "Long Live the Syndicate".

Här kan du köpa SOTTS väggkalender för 2008.

Flickr har allt!

Om jag bara fick välja en enda sajt att ta med mig till en öde ö så skulle det vara Flickr.com. Tjänsten fungerar som ditt fotoalbum på nätet, men har så mycket underbart innehåll, så bra sök och knäppa användare att jag kan tillbringa timmar med att utforska alla männsikor, deras drömmar, resor och galna projekt som ryms här.

Flickr är ett bra exempel på hur en sajt tänker Web 2.0 fullt ut. Det ser ut som en fototjänst men är egentligen en klubb, en synjunta, en resehandbok eller en butik för handspunnet garn. Hur då menar ni? Ta det här med resor: idag startar många resenärer sin resa på Flickr. Om du söker på Paris + restaurant får du ca 20,000 bilder. Men det är så mycket mer än bilder. Bildtexterna ger dig mer info om maten, hur man lättast tar sig dit, tips om de bästa rätterna osv. I bildtexten till "Chez L'Ami Louis" (en av Paris bästa restauranger i 3:e arr) berättas upprört att här serveras både svindyr vit sparris och gåslever. Besök istället restaurang Pramil längre ner på gatan tipsar fotografen/resenären/recensenten. Kommentarerna från andra användare håller delvis med.

Flickr Places

Flickr.com (som ägs av Yahoo) har förstått att bilder är fantastiskt innehåll som fungerar som en snabb och inspirerande väg in i komplexare material. Nu finns en ny tjänst, Flickr Places, vars syfte är att skapa "a page on Flickr for every place in the world". Tjänsten lanserades på Web 2.0 Summit i San Francisco förra hösten av Stewart Butterfield, grundare. Ambitionen är att bli störst på reseguider på webben. Säger VD:n för en bildtjänst. Då kändes det konstigt, idag är det självklart för mig att börja resan på Flickr.

Kanske beror det på att jag är en bildmänniska, kanske på att formatet är så enkelt och övrskådligt. För när det gäller resor behöver jag inte MER information, snarare mindre.

Nytt uttryck: Kognitiv överkapacitet

Tack Ocean Observations för en härlig kväll med mingel, mat och prat! Mest fascinerande var Alex Jonsson från Mobile Sorcery som beskrev en ny vägledningstjänst för blinda. Med hjälp av en mobil och GPS hade hans team skapat en tjänst som gav blinda möjlighet att ta sig runt i Stockholm på egen hand. Fantastiskt!



Peter Sandberg, Moyoume, berättade om sin nya tjänst för att dela bilder med nära och kära. En tjänst där dina foton pushas till skrivbordet hos dem du vill dela dina bilder med. Bara en kort reflektion - hur många pushtjänster klarar vi av. Snart är hela webben push. Är inte risken att vi börjar leta efter stäng-av-knappen då?

Tack Sofia Svanteson för den underbara boken The Art of Looking Sideways av Alan Fletcher, grafisk designer (han har bl a gjort Reuters prickiga logga). En tjock bok full av kreativa idéer, tankar, bilder, teckningar, gåtor, citat, designdiskussioner och fiffigheter. Enligt Wikipedia tog det honom 18 år att skapa boken. Inte mer, tänker jag när jag bläddrar genom de 500 sidorna ren och skär inspiration. Ni kommer få höra mer om den här boken... Fredrik Härén tipsade mig om den för över 5 år sen, men inte förrän nu har jag börjat läsa den.

Peter Sandberg gav mig veckans bästa utttryck. När någon pratar med dig om nya mediavanor och vuxet och uppgivet säger: "Men hur hinner folk med alla dessa tjänster på webben?" så svarar du bara: "Jag har kogntiv överkapacitet för jag tittar inte på TV". Det brukar tydligen räcka.

Annars kan du sjunga denna klassiker:
Jag tittar inte på TV av Gräsrotsorkestern
(Samma ackord hela tiden: G G Em EmC Am D D)

jag tittar inte på tv, och folk undrar jämt
om jag är verkligen riktigt klok om det är nån slags skämt
vi lever på tvåtusentalet, säger dom som har koll
man ska ha tvåtusen kanaler och en fjärrkontroll
men jag ser inte fame factory, inte heller idol
jag kan inte bli mätt på en ost full av hål
jag ser inte big brother eller paradise hotel
jag har faktiskt annat att göra ikväll

Hur populära är ni?

Harry Potter Fans utanför Waterstone bookstore i London köar till släppet av sista HP.

Hur mycket tycker era kunder om dig och dina produkter (och tjänster)? Skulle de klä ut sig och köa utanför er butik hela natten för att köpa nästa version av din produkt (till fullpris)?



Tältande GTA-fans utanför Webbhallen på Sveavägen i Stockholm.

Skulle de köa utanför er butik i tält i tre veckor för att köpa nästa version av din produkt (till fullpris)?



Glad tysk tjej med "Tokio Hotel" i pannan

Skulle de tatuera ditt företags namn eller logga i pannan? (Tokio Hotel är ett tyskt band som är omåttligt populära och som skapar kravaller vart de än kommer).



Hängivet fan skryter med med att hon spenderat mer än $3,000 för att se alla tre "Tokio Hotel"-konserterna (på The Roxy i L.A.).

Skulle de gå runt på stan med en skylt och skryta med hur mycket de lagt ut på dig och dina produkter?


Från bloggen Positive Fanatics skapad av ett IKEA-fan
Älskar era kunder er så mycket att se skapar en blogg till er ära där era produkter hyllas och diskuteras? På bloggen Poitive Fantatics har en hängiven IKEA-kund bland annat skapat tävlingen "IKEA product spotters". Här kan man tävla (mot sig själv eller andra) om hur många IKEA-produkter man känner igen och kan namnge i olika TV-program.



Tjejen med bloggen är inte ensam om sitt intresse...

Om ni fick rekrytera vem ni ville

Mot slutet av mina workshops kring framtidens digitala media brukar en viss utmattning infinna sig. "Men hur ska vi klara av att genomföra allt det du pratar om Beata? Hur ska vi orka bevaka bloggar, skapa podcasts, experimentera med nya funktioner, snacka med utvecklare, driva frågor i våra debattforum och hålla koll på vad som händer på den senaste communityn?" Svar: Det kommer ni inte. Inte själva i alla fall. Ni måste hitta sätt att ta hjälp av nya förmågor, ny kompetens, personer med annan bakgrund och erfarenhet. Kanske finns de bland era kunder, läsare eller medlemmar? Eller så har ni dem där hemma. Det kanske är det nån av era ungars kompisar? En leverantör eller någon som helt saknar branschkunskap? Beroende på den utmaning ni står inför behöver ni olika kompetens vid olika tillfällen. Kanske är det nån som förstår spellogik, eller hur man skapar en mer intuitiv navigation eller någon som är bra på att visualisera era värderingar? Vad är det för sorts person och hur ska ni hitta henne eller honom?

En uppskattad övning i mina workshops med kunder brukar vara:
"Om ni fick rekrytera vem ni ville – vem skulle det vara?". (Förutsätt att det inte finns några begränsningar).

Ganska vanligt är förslag som att det vore bra att rekrytera någon som är duktig på att kommunicera och skapa relationer. Tex Oprah Winfrey. Hur lätt är det att rekrytera henne tänker ni då? Inte så lätt kanske. Men om man tittar till vilka egenskaper som hon har så kanske man kan hitta någon som liknar henne? Skulle SvT-Doreen funka? Måste man anställa henne? Kan ett första steg vara att hon kommer och håller en workshop? Eller att vi följer hennes program-blogg en månad och lär oss mer om hur hon tänker och jobbar?

Testa göra övningen med några kollegor och låt mig gärna höra vilka förslag som kom upp.

NY Times öppnar upp sitt API

Det här är det största som hänt i tidningsvärlden på länge. NY Times öppnar upp sitt API (application programmimg interface), dvs gör sitt innehåll tillgängligt för dem som vill skapa mashups med annan data från webben. Att bevara den ”journalistiska integriteten” har länge varit tidningarnas försvar för att slippa samarbeta, öppna upp, bli mer web 2.0. Aron Pilhofer, tidningens Interactive news editor, säger att målet med att öppna upp API:t är att göra NY Times programerbar: "Everything we produce should be organized data."

En övning för alla företag och organisationer som sitter på mycket innehåll: Vilken typ av applikationer skulle kunna användarna/läsarna/kunderna skapa om vi öppnade upp vårt API?

Från MediaShift Idea Lab:
“Not everyone can report the news, but large numbers of programmers are willing to share their coding prowess and inventive takes on political contributions, birth records, neighborhood crime, housing sales and much more, if we will only let them.”

Läs hela posten här.

Framtiden är feminin

Jag var moderator igår på Stora e-handelsdagen (väl arrangerad av Wipcore). Inspirerande erfarenheter från Stadium (utlämning av varor i butik är en hit), Skolgarderoben (25 % conversion rate), , Skyways (får mycket feedback från kunder på sina nyhetsbrev) och Misco (mäter allt och skruvar på minsta detalj på siten varje dag).



Men mest inspirerande var funky businessmannen Kjell A. Nordström. Ja, han var helt enkelt lysande. Tidigare var han ibland lite arrogant på scen, men det hade han helt växt ifrån. Hans två viktigaste teser var "Personalization", vilket i hans teori handlar om att samhällets vanligaste enhet håller på att bli individen, inte familjen. Tidigare familjer på 3-5 personer har blivit enpersonshushåll. På Kungsholmen finns t ex 88% enpersonshushåll. Detta kommer att få stor påverkan på allt från förpackningsdesign till försäkringslösningar. Den andra stora trenden är "urbanization". 2007 var det år då mer än 50% av världens befolkning bodde i städer. Nationalstaten håller på att försvinna till förmån för städer. Allt som inte är städer kommer i framtiden att betecknas som "junk space" (skityta helt enkelt).

Han beskrev också kapitalismens nya "älsklingsord": 1. female 2. personal 3. emotional 4. simple. Allt som har de här fyra egenskaperna blir en hit.

Ta ipod som exempel. Kvinnlig i formen, personlig eftersom man fyller den med eget innehåll, känslomässig snarare än rationell och så enkel att den saknar bruksanvisning.

Hurra, framtiden är feminin!