Kunderna vill ha skitkaffe!

Idag när jag höll föredrag för turistbranschen använde jag Kopi Luwak-kaffe som exempel. Det är världens dyraste kaffe, produceras av de kaffebönor som sibetkatten i Indonesien ätit och sedan bajsat ut. Eftersom kaffebönorna gått igenom sibetkattens matsmältningssystem får det en speciell smak. Kaffet är hett eftertraktat och kan bl a köpas på vissa kaféer i London för ca 600 kr koppen (då pratar vi enkel espresso size).

(De som letar efter välbehållen sibetkattsavföring där ute i djungeln har onekligen ett speciellt jobb).

Vad ville jag säga till turistfolket med detta exempel? Jo att idag finns det inte plats för ordinära produkter. Från att ha serverat en slät kopp fika för 15 kr har alla caféer uppgraderat sig Café au Lait, sen till hela utbudet av italienska varianter. Nu frågar kunderna efter olika bönsorter och ursprungsbeteckning. Stora cafékedjor investerar i egna plantager som de odlar alla sina specialsorter.

Dra parallell till fjällsemester. Att ha stuguthyrning och en dags kvällsskidåkning = slät kopp fika. Skotersafari, spa med heta samiska stenar = macchiato. Men det finns idag 300 olika små orter och hotell i Sverige som erbjuder det. Hur ska de kunna locka turister från Japan, Sydkorea och Ryssland?

Det här är en efterlysning på fler exempel av Skitkaffe-karaktär, dvs produkter som går att bygga en story kring, som är ovanliga, gärna dyra, kräver nytänkande och som sticker ut! Skitkaffeexemplet funkar inte bara i turistbranschen utan i alla branscher där en unik upplevelse är nödvändig.

Vad har ni för skitkaffe-exempel?