Framtidens virtuella arbetsplats - går allt som en lek?

Stanford Humanities Lab (SHL) ordnande förra helgen en konferens om virtuella världar: Metaverse U. Eftersom SHL är intresserade av hur ny tekonologi påverkar relationen mellan människor, hur vi kan vara "mänskliga" i digitala världar mm bjöd konferensen på många intressanta diskussioner bortom de vanliga om marknadsföring i virtuella miljöer. Jag var inte där, men har läst sammanfattningar på konferensens Wiki och i många bra bloggar.

I diskussionen "How virtual worlds impact the future of Work" medverkade min favorit Reuben Steiger (Millions of Us), Byron Reeves (Stanford) och Christian Renaud (Cisco). Reeves forskar på hur spellika tillämpningar kan användas i arbetslivet, Renaud leder Cisco's arbete med att utveckla verktyg för samarbete och Steiger arbetar med och lever i virtuella världar.

Intressanta idéer som presenterades:
- I en virtuell miljö kan man stöta på kollegor på ett mer slumpartat sätt än i en organiserad videokonferens. De viktiga samtalen sker mellan möten, inte alltid på ett strukturerat sätt. "You can’t bump into someone on a video conference", som Christian Renaud uttrycker det. Det är viktigt att utveckla de virtuella arbetsmiljöerna så att de sociala ytorna maximeras, men också möjliggöra privata ostörda miljöer (precis som på ett fysiskt kontor).

- Företag inser inte vilken potential det finns i att låta folk ha mer kul på jobbet! Det som händer i virtuella världar är att folk klär ut sig, dansar och bygger roliga miljöer, vilket kan ha en fantastisk effekt på både kreativitet och produktivitet på en arbetsplats. Utmaningen ligger i att hitta en spellogik som stämmer överens med organisationens mål och prioriteringar, menar
Byron Reeves, på Stanfords Human Sciences and Technology Advanced Research center.

- När spelgenerationen kommer in i arbetslivet kanske det blir nödvändigt att inse att spellogik är mer motiverande än Excel-ark och siffror. Medarbetarna blir mer engagerade och har lättare att nå sina mål. Är dagens företag beredda? Vet de hur de ska utveckla en spelllogik som bidrar till att medarbetarna når företagets mål?

- Mus och tangentbord skapar inte naturlig interaktion mellan människor. Teknik för att tracka mimik och ansiktsuttryck är under utveckling. Nu finns också teknik för att fånga ansiktsuttryck och överföra dem till din avatar. Så att om du ler så ler din avatar osv. Exempel på sån teknik är faceLAB. Men kombinationen virtuell avatar och vanlig webkamera kan räcka långt.

Sammanfattningar av diskussionen hittar du här:
Forrester Information and Knowledge Management blog
Virtual Worlds News
InformationWeek: Digital Life Blog

Fler förslag på byråfokus

Forrester kallar framtidens reklambyrå för "The Connected Agency". En tid när traditionella byråer misslyckas med att hjälpa sina kunder att skapa relationer och konsumenterna bli allt mindre lojala till specifika varumärken, krävs en ny sorts byrå: "one that shifts: from making messages to nurturing consumer connections; from delivering push to creating pull interactions; and from orchestrating campaigns to facilitating conversations". Traditionella byråer måste in i de sociala nätverk där konsumenterna finns och hjälpa sina uppdragsgivare att bli en integrerad del av dem.

Helt virtuell i tre månader

Christian Renaud är Chief architect of networked virtual environments på Cisco. I oktober 2007 bestämde han sig för att sluta flyga runt jorden på korta möten och istället använda ny teknologi. Han lyckades för alla utom ett möte. Erfarenheterna från de första tre månaderna har han skrivit om på The Nature Conservancy. Han kallar sina erfarenheter för: "deprogramming people from defaulting to an in-person meeting".

Hans viktigaste reflektioner:
- Skapa rätt förväntningar. Meddela i god tid att du kommer att medverka på mötet eller konferensen på distans.

- Erbjud alltid deltagarna en möjlighet att följa upp via din blogg eller epost.

- Välj rätt kanal för mötet. Konferenssamtal eller epost är bra för enkla frågor. För mer djuplodande samtal är videokonferens (eller motsvarande) bättre. Möten med många blir röriga på konferenssamtal. Då är möten i en virtuell miljö bättre. De erbjuder interaktion som är snarlik den vid fysiska möten.

Vilken bransch är JAG i?

Annika Lidne har tipsat om en bra artikel. (Hon har en mycket läsvärd blogg också). Email-marknadsföringsgurun (ej hans oficiella titel) Al DiGuido skriver om ett nytt
kommunikationsparadigm i "The Message Is the Medium". Hans poäng är att kunder vill "umgås" med företag som kan utnyttja den information som finns i kunddatabaser på ett spännande, personligt, och ett i tid och rum relevant sätt. Ett sätt som "make the process of conducting business with you a pleasurable experience". Jag fastnar för ordet "pleasurable". Det behövs byråer som kan lyfta fram varumärkets glädje, humor och personlighet i dialogen med kunder. DM-byråerna är de som traditionellt varit duktiga på databashantering.

Min favoritbyrå Millions of Us pratar om att de hjälper kunder att "Build communities on the emotions underlying their brands". De kallar sig en byrå "specializing in Virtual Worlds". En viktig aspekt som de lyfter fram i vår TIVO-zappande tid är: "So we focus our entire business on getting brands into online social environments in ways that aren't interruptive."

Dessa miljöer kan vara både virtuella världar eller sociala nätverkstjänster som Facebook. (Gränserna mellan de två miljöerna håller ju på att suddas ut). Virtuella världar kan vara en förlängning av en film, en TV-serie, en produkt eller ett socialt nätverk.

Så vad kallas den sortens byrå som hjälper till att skapa meningsfulla, lustfyllda och relevanta sociala sammanhang och arenor där företag kan knyta relationer med sina kunder? Vilken bransch är JAG i egentligen? Social mediabyrå? Dialogbyrå? Vad heter branschen? Sociala upplevelseindustrin? Konferens- och eventbranschen kallar sig sedan ett par år tillbaka för mötesindustrin. Är det inte den jag jobbar i också? Fast de mötesplatser jag arbetar med att skapa främst är virtuella. Vad är egentligen nyckelkompetens i min bransch? Jag ber att få återkomma...

"Vilken bransch är ni i?"

Jag minns en övning som Craig Kanarick, Creative Director på Razorfish, brukade göra med byråns kunder. 1997 hade inte alla kunder förstått hur de digitala medierna bäst skulle användas för att förstärka varumärke och kundrelationer. För att visa hur de kunde tänka ställde Craig frågan "Vilken bransch är ni i?". Han exemplifierade med Coca-Cola. Man skulle kunna säga att Coca-Cola är i "the beverage industry" (dryckesbranchen). Då skulle deras kommunikation handla om drycker och smaker. Men ställer man frågan på sin spets så skulle man kunna säga att Coca-cola är i "the making you feel great business". Fokus är inte på den bruna kolsyrade läsken utan på upplevelsen du har när du dricker den. Kunddialogen ska handla om sätt att förstärka den upplevelsen. Vilket Coca-Colas traditionella reklam alltid har gjort. Utmaningen för kunderna 1997 var att förstå hur de digitala kanalerna ger oss möjlighet skapa skräddarsydda tjänster utifrån varje kunds behov och intressen. Och kanske viktigast av allt, göra det möjligt för kunderna att träffa andra roliga männsikor med liknande intressen. Nyckelfrågan var: Vad behöver vi samla in för typ av kunskap för att skapa en framgångsrik tjänst?

11 år senare har de flesta företag experimenterat både en och två gånger med olika sätt att utforma sin kunddialog i digitala media. Vissa har hittat fantastiska sätt att skapa meningsfulla, lustfyllda och relevanta sociala sammanhang och arenor för att knyta relationer med sina kunder. De som har lyckats är de som har förstått betydelsen av frågan "Vilken bransch är ni i?". Ett strålande exempel är Agria Djurförsäkrirng. De har för länge sen lämnat identiteten som ett bolag i försäkringsbranschen. Genom att fokusera på kundernas kärlek och intresse för sitt husdjur har Agria skapat en levande och aktiv mötesplats för djurägare. Deras webb har massor av sociala funktioner och är full av glädje, känslor, engagemang och liv. Vilken bransch är de i? Svar: "Djurägarbranschen. Vill du läsa mer om hur de har tänkt finns en bra artikel på InternetWorld (från april 07). Pia de Gysser, CIO, på Agria berättar att de "förväntar sig att kunderna ska spela större roll för webbens utveckling i framtiden".

Det finns många banker, försäkrings- och telekombolag som skulle behöva göra den enkla övningen "Vilken bransch är ni i?" för att hitta en ny bas för sin kunddialog.

Not singing in the rain

Utsikt från vår lägenhet i Laveno, Lago Maggiore.

Hemma igen i ofattbart gråa och regniga Stockholm efter 10 soliga dagar vid Lago Maggiore i norra Italien. Vi har inte bara bott i en underbar lägenhet med milsvid utsikt över sjö och alper, vi har också blivit vänner med en italiensk familj och blivit hembjudna på nyårsmiddag. Allt tack vare husbytarsajten Homeexchange.com. Rekommenderas till alla som gillar att resa till nya ställen och bo som en infödd. Funkar superbra och är enkel att använda. Vi erbjuder boende i vårt hus i Stockholm och får i retur erbjudanden om stugor i Arizona, vingårdar i Sydafrika och lägenheter i Paris. Problemet nu är att hinna resa runt till alla ställen!

Utnyttja mellanrummen i dina fysiska möten

Bloggstafetten på www.idg.se är ett nedslag i den svenska bloggosfären. Varje bloggare har fått ett specifikt ämne att skriva ett blogginlägg om, och sedan får de skicka vidare stafettpinnen till nästa bloggare. Fredrik Wass var först ut med ämnet Sociala webben 2007. Jag fick följande ämne av Joakim Jardenberg på Mindpark: "Beata for real: varför behövs fysiska möten och stora konferenser i en tid av ständigt uppkopplad dialog och aldrig sinande informationsflöden?"

Här är mitt svar (Ursprungligen publicerad på IDG.se den 29/12 2007):

Det bästa med konferenser är cocktail-timmarna innan middagen, ”mellanrummet” mellan de organiserade programpunkterna. Ibland följer samtalet temat från konferensen, ibland förrirrar det sig ut i oplanerade, associerande och, många gånger, förtroliga diksussioner om musik, kärlek eller eller nåt helt annat. Ett litet gäng bildas som så småningom drar iväg på middag. Kontakter blir till bekanta som blir till vänner, som blir till ny energi och nya idéer (inklusive obligatoriskt Facebook:ande). Det är för de här nya jobbvännernas skull man går på stora konferenser. Det är därför de bra konferenserna alltid är två eller tre dagar i schyssta lokaler; för att man ska hinna med trängseln vid baren och många andra sorters ”mellanrum”.
För visst lägger vi för mycket tid på fysiska möten! Vi har dator, mobiltelefon med bildsamtal, Skype, e-post, uppkopplade kalendrar, virtuella mötesrum och massor av andra hjälpmedel. Ändå ägnar vi minst lika mycket tid åt möten, om inte mer, som tidigare. Ännu konstigare är att ju mindre bekant vi är med någon, desto mindre ”närvarande” kommunikationssätt använder vi. Fysiska möten är ju fantastiska för att snabbt lära känna en persons alla sidor och behov. Men den typen av möten "slösar" vi bort på de närmaste kollegorna och kontakter vi redan känner. När det borde vara tvärtom.
Vi skulle experimentera mycket mer med digitala mötesformer för att förstå hur de bäst ska utformas. Behoven ser annorlunda ut om det är två grupper framför varsin datorskärm som diskuterar en designskiss än om det är 1000 uppkopplade personer som deltar i en gemensam forskningskonferens. Virtuella miljöer, videokonferenser eller chat funkar jättebra för de flesta möten. Problemet kan vara att de blir för fokuserade, att man glömmer de sociala behoven och ”mellanrummen” där mer spontana diskussioner uppstår. Ju mer behov du har av att bara ”hänga runt”, desto mer synkron och närvarande måste mötesformen vara. Sociala media som Facebook eller e-post kan aldrig fylla den funktionen.
Möten IRL (in real life) kan kanske upplevas som mer ärliga eftersom det inte går att gömma sig bakom en snygg avatar eller rapp dialog. Mer taktil kommunikation som beröring och gester försvinner också. Men det är nog en tidsfråga innan det är löst rent tekniskt.
Så varför hålls det så många möten och konferenser IRL? Det enklaste svaret är väl att folk är ovana vid den "nya" tekniken. Man säger att det är bäst att träffas över en kopp kaffe eftersom man inte vet hur ett videosamtal funkar. Det finns en felaktig uppfattning om fysiska mötets överlägsenhet. Jämför med vad banken Western Union sa i ett internt PM 1876: ”Tlefonen har alldeles för många nackdelar för att kunna tas på allvar som ett medel för kommunikation. Den är helt värdelös för oss.”
Ett elakt svar är att många människor gillar att resa och inte gärna vill avstå från sina eurobonuspoäng. Och så är ölen lite godare i Real Life än i Second Life.