Utnyttja mellanrummen i dina fysiska möten

Bloggstafetten på www.idg.se är ett nedslag i den svenska bloggosfären. Varje bloggare har fått ett specifikt ämne att skriva ett blogginlägg om, och sedan får de skicka vidare stafettpinnen till nästa bloggare. Fredrik Wass var först ut med ämnet Sociala webben 2007. Jag fick följande ämne av Joakim Jardenberg på Mindpark: "Beata for real: varför behövs fysiska möten och stora konferenser i en tid av ständigt uppkopplad dialog och aldrig sinande informationsflöden?"

Här är mitt svar (Ursprungligen publicerad på IDG.se den 29/12 2007):

Det bästa med konferenser är cocktail-timmarna innan middagen, ”mellanrummet” mellan de organiserade programpunkterna. Ibland följer samtalet temat från konferensen, ibland förrirrar det sig ut i oplanerade, associerande och, många gånger, förtroliga diksussioner om musik, kärlek eller eller nåt helt annat. Ett litet gäng bildas som så småningom drar iväg på middag. Kontakter blir till bekanta som blir till vänner, som blir till ny energi och nya idéer (inklusive obligatoriskt Facebook:ande). Det är för de här nya jobbvännernas skull man går på stora konferenser. Det är därför de bra konferenserna alltid är två eller tre dagar i schyssta lokaler; för att man ska hinna med trängseln vid baren och många andra sorters ”mellanrum”.
För visst lägger vi för mycket tid på fysiska möten! Vi har dator, mobiltelefon med bildsamtal, Skype, e-post, uppkopplade kalendrar, virtuella mötesrum och massor av andra hjälpmedel. Ändå ägnar vi minst lika mycket tid åt möten, om inte mer, som tidigare. Ännu konstigare är att ju mindre bekant vi är med någon, desto mindre ”närvarande” kommunikationssätt använder vi. Fysiska möten är ju fantastiska för att snabbt lära känna en persons alla sidor och behov. Men den typen av möten "slösar" vi bort på de närmaste kollegorna och kontakter vi redan känner. När det borde vara tvärtom.
Vi skulle experimentera mycket mer med digitala mötesformer för att förstå hur de bäst ska utformas. Behoven ser annorlunda ut om det är två grupper framför varsin datorskärm som diskuterar en designskiss än om det är 1000 uppkopplade personer som deltar i en gemensam forskningskonferens. Virtuella miljöer, videokonferenser eller chat funkar jättebra för de flesta möten. Problemet kan vara att de blir för fokuserade, att man glömmer de sociala behoven och ”mellanrummen” där mer spontana diskussioner uppstår. Ju mer behov du har av att bara ”hänga runt”, desto mer synkron och närvarande måste mötesformen vara. Sociala media som Facebook eller e-post kan aldrig fylla den funktionen.
Möten IRL (in real life) kan kanske upplevas som mer ärliga eftersom det inte går att gömma sig bakom en snygg avatar eller rapp dialog. Mer taktil kommunikation som beröring och gester försvinner också. Men det är nog en tidsfråga innan det är löst rent tekniskt.
Så varför hålls det så många möten och konferenser IRL? Det enklaste svaret är väl att folk är ovana vid den "nya" tekniken. Man säger att det är bäst att träffas över en kopp kaffe eftersom man inte vet hur ett videosamtal funkar. Det finns en felaktig uppfattning om fysiska mötets överlägsenhet. Jämför med vad banken Western Union sa i ett internt PM 1876: ”Tlefonen har alldeles för många nackdelar för att kunna tas på allvar som ett medel för kommunikation. Den är helt värdelös för oss.”
Ett elakt svar är att många människor gillar att resa och inte gärna vill avstå från sina eurobonuspoäng. Och så är ölen lite godare i Real Life än i Second Life.

Plaxo Pulse - ett nytt magsårsmedel?

I julkortstider letar jag postadresser i tre adressböcker från 90-talet, min första filofax eller i min gamla Yahoo-mailsmapp "Kontaktinfo". Att min barnflicka från 70-talet fortfarande bor kvar i Huddinge har jag ingen aning om, men det är dit jag skickar årets julhälsning. Finns det nåt enklare sätt att administrera kontaktinformation?

Ja, i alla fall om man ska tro Plaxo Pulse, ytterligare en ny nätverkstjänst som jag blev inbjuden till idag. (Namnet associerar till magsårsmedicin, jag vet. Fick nästan sura uppstötningar när jag skulle fylla i alla min uppgifter, intressen och lösenord för HUNDRADE GÅNGEN DENNNA VECKA. Open ID någon???) Genom att den erbjuder mig att synka alla mina olika konton och sociala nätverkstjänster ska jag lättare kunna hitta uppdaterad kontaktinfo till vänner, bekanta och kollegor. Det som är positivt är tanken att man på ett enkelt sätt ska kunna dela in sina "kontakter" (konstigt ord) i kategorierna Everyone, Business Network, Friends, Family, Me. Något som känns logiskt och proffsigt, men som jag inte fixat på ett enkelt sätt i t ex Facebook.

Problemet är bara att mina julkortsmottagare aldrig haft epost. Det är därför jag skickar julkort med kuvert och frimärke. Så nu återstår att utforska hur Plaxo ska kunna underlätta även här.

Do I have Spock Power?

Jag har senaste veckan fått minst 10 förfrågningar via mail från bekanta som har "requested your trust on Spock". Några av dem kommer från super-early-adopters som har stenkoll på de senaste tjänsterna. Självklart går jag med och skapar mitt eget "Trust Network". Spock ser vid första anblicken ut som en blandning av Facebook och LinkedIn, men med mer taggar och länkar.

Spock lanseras som en sökmotor för att hitta pålitlig information om personer. Söker jag på en persons namn på Google får jag visserligen många träffar, men ingen samlad bild av vem personen är, vilka intressen hon har eller hur hon ser ut. Där förväntas Spock hjälpa till.

Ni till stora frågan: Har jag Spock-kraft? Tjänsten upplyser mig om att jag har 8 i "Spock Power". Hjälp mig någon - är det mycket är lite? Är jag ute eller inne? Nån att räkna med? Nån att lita på?

Jag känner mig obekräftad ända tills jag går in på listan över de med mest power: "The Spock Leaderboard". Hjälp mig igen - kan man verkligen lita på de här seriemördarliknande gubbarna?

Inte vill jag jämföra mig med det här gänget. Speciellt inte italienska bossen Mauro Magnani. Tänk att möta honom en mörk kväll vid Danderyds Sjukhus tunnelbana. Tur att han bor på nätet.

Kan du också känna så här?

Bild: Isabelle Ståhl.

Siar för SYSteam

När jag jobbade med Jeeves Affärssystem i våras träffade jag deras partner SYSteam. Här är en nyårsspaning för deras nyhetsbrev "Axplock från SYSteam".

"Vad förväntar Du Dig av 2008? Kan vi förvänta oss några stora genombrott?

Jag är så insnöad (inregnad heter det väl numera) på digitala media att min spaning helt fokuserar på vad som händer här! Allt det roliga, snabba och personliga innehållet på webben som är skapat av användarna själva, skapar förväntningar och sätter press på de stora företagen och annonsörerna att också bli bättre på kommunikation som berör och väcker känslor. Myndighetskänslan med ändlösa menyer och monologtrista texter har aldrig funkat på webben. Hoppas 2008 blir året då storföretagen vågar börja snacka på allvar med sina kunder och deras vänner. Året då vi äntligen får se rörlig bild, ljud och musik skapa snygg, stark kommunikation som talar till både hjärna och hjärta. Och att det blir året då TV, webben och mobilen verkligen gifter ihop sig till tjänster vi inte kan leva utan."

Livet som spel #3

Dating är ju ett spel i sig, men med I'm in like with you kan du lägga bud på dejten, skapa små frågespel och tävla mot andra dejtare.

You'll probably be like OMG WTF do I do? Spana runt och se vad du gillar. Snygg Flash-site hur som. Under News finns knäppa historier med bilder som läsarna kommenterat med en rolig form av rörliga taggar. Blir som små historier.

Livet som spel #2

Gör hushållsarbetet lekande lätt med chorewars.com. Skapa ditt eget lilla städlag, få poäng på allt från dammtorkning till tömning av diskmaskinen. Jag är för närvarande Dungeon Master för laget "Sigynsopor".

Så här spännande kan badrumsstädningen bli:
"This is an adventure that takes place in the bathroom. It requires low strength, medium constitution and medium dexterity. It pays between 1 and 45 gold. There is a 25% chance of finding treasure (torn spellbook,ruby ring,+1 plunger,towel cloak). There is a 50% chance of meeting a wandering monster (tentacle,drain beast,giant spider,water elemental)".

Entreprenörsskap i skolan - finns det nåt viktigare?

Foto: Henrik Wester

Idag var det slutkonferens för projektet "Entreprenörsskap i skolan" för Stockholmsregionen. Jag hade förmånen att få vara moderator och träffa engagerade lärare, skolledare, förvaltningschefer och politiker. Gabriella Holm, projektledaren, höll en fantastisk summering på temat "Tappa inte fokus". Hon pratade om vikten av att våga börja, engagera olika typer av människor, dela erfarenheter och inte alltid fråga efter mer bevis. Börja gör! Nu startar hon YRMIS-Young Role Models in School. Supporta om ni dyker på henne eller projektet.

Finast var Merveille, en högstadiekille som dokumenterade konferensen. När jag frågade vem hans förebild var svarade han: Min lärare Per. Jag kollade för att se om han satt i publiken, men istället ställde sig en dam sig upp längst bort i aulan och ropade, helt överlycklig: "Han är inte här, men jag är hans svärmor!". Mer sånt!

Eftermiddagen avslutades med gospel-sång. Vi sjöng så att håret på armarna reste sig. Gospel är grymt! Filadelfiakyrkan har öppen gospelkör på måndagar kl 19.00, då det tydligen kommer över 500 personer. Nästa termin börjar den 18/2. Vi ses där!